Någon droppade begreppet “svensk frihet” i en onlinediskussion och det fick mig att framtidsfundera. Jag var länge skeptisk till begreppet “liberalkonservativ“. Jag tyckte det var två motsatspar som inte fungerade ihop.
Men det liberalkonservativa handlar om insikten i att frihet uppstår inte av sig själv, det är inget naturligt sätt för människor att organisera sig på. Att tro att den liberala, fria världen bara uppstår av sig själv är naivt (ja, jag trodde nog det en gång i tiden, ska erkännas).
Frihet kommer ur generationers strävan mot ett bättre liv. Vår frihet är resultatet av våra förfäders kamp. För att kunna blicka framåt och ge våra barn ännu mer frihet måste vi förstå och respektera vår historia.
Vi måste helt enkelt skydda och förvalta det kulturella arv vi fått – så att det kan utvecklas och växa vidare.
Det, för mig, är liberalkonservatismens kärna. Och då blir det inte längre ett ologiskt motsatspar utan fullt logiska kompanjoner, tätt sammanknutna. Yin och Yan
Svensk historia skiljer sig från andras länder. Därför borde också vår väg mot mer frihet skilja sig något åt från andras väg (kanske är slutdestinationen densamma, men vägarna dit är många – och det är just det faktum att det finns olika vägar som är liberalkonservatism, enligt mig).
Därför borde också “svensk frihet” skilja sig något åt från “dansk frihet” eller “norsk frihet”. Många saker är lika, ja, men vissa saker skiljer sig också åt.
“Svensk frihet”. Hm. Vad är det? Vad säger ni?
